Början.

Klockan är strax efter 03:00 och det är första fredagen på länge som jag är hemma. Egentligen är det inga konstigheter med tanke på förkylningen som jag har råkat ut för, men jag kände att jag behöver vara hemma och för en gångs skull bearbeta tankarna istället för att gå ut .. festa & supa "bort" dom. Demoner i huvudet, det har vi väl alla? som spökar då och då?

Nå väl, har funderat länge över när hela skiten satte igång. Men jag kan inte minnas, kan inte minnas när jag mådde som bäst. Hursom helst, ni undrar säkert vad och varför jag mår som jag mår? Har inte riktigt orden som räcker till för att förklara allt på en och samma gång, men vi kan säga såhär det började (igen) i november. Jag hamnade i en svacka, relationsmässigt. Det var inga konstigheter trodde jag. Jag hade ju varit där förut och tagit mig ur skiten. Raderat samtalslistor, sms, bilder - minnen. Men jag hade fel. Den här gången var den här för att stanna, bägaren var full. Sista droppen hade runnit över helt enkelt, just för att jag hade samlat på mig så mycket utan att bearbeta dom. Bara raderat och gått vidare gång på gång, vare sig det var ett stolpskott gällande kärlek, karriärmässigt eller andra vardagliga saker.
Jag hamnade i en mörk vardag (och då syftar jag inte på den allmänt kassa "måndag-hela-veckan-vardagen"), utan det kändes så illa att jag uppsökte en läkare. Jag berättade att tröttheten hade tagit över, jag kunde sova i upp till 11-12 timmar och ville ändå inte kliva upp ur sängen. Jag orkade inte utföra mina vardagliga sysslor. Jag var arg. Frustrerad. Allmänt ostabil. Vad var problemet? Näringsbrist? Järnbrist? Jag var desperat- desperat efter svar på alla mina frågetecken.

Läkaren gjorde en grundkontroll och gav mig svaret - "Nä du, allt ser ut att vara i sin ordning. Du är i toppskick" . Hon bad mig att vila några dagar och återkomma ifall det inte gick över.

Jag gick hem och kände mig ännu värre. Något var fel, jag hade ju ingen ork. Jag som alltid var så social, glad och enligt mina vänner "partypinglan" orkade inte ens ta mig till jobbet längre. Kroppen vägrade lyda. Sjukanmälningarna ökade drastiskt. Jag hade fått nog.
Jag åkte ännu en gång till vårdcentralen. Den här gången för mer blodprov och andra tester för att kolla värdena. Men ännu en gång fick jag samma svar- Allt är perfekt.
Läkaren slängde upp två A4a papper. jag blickade snabbt igenom dom och läkaren bad mig kryssa i frågorna. Snabbt. Ingen vidare fundering skulle ligga bakom svaren, utan det skulle vara min första tanke som skulle föras ner på pappret. Sagt och gjort.. läkaren kikade igenom papprena och konstaterade oerhört snabbt något som nu är ett faktum - Depression.

Remiss till psykologen. Sjukskrivning. Och på den vägen är det..
Varje dag är en konstant kämpande. Ingen dag är den andra lik. Fylld med ångest, tankar och neurol tabletter. Upp och ner, precis som en berg och dalbana.

/Vita obscura.

Lördag natt.

Efter många tvivel så kom jag fram till och skapa en blogg. Meningen med den här bloggen är främst för att avreagera mina egna tankar, mitt innersta- anonymt, därav blogg namnet "vita obscura dvs "the secret life".

So here we go.

Nuda veritas- Den nakna sanningen.

/Enjoy.